Tänk dig att i morgon vakna upp, utan armar och utan ben. Tänk dig den tanken, och så funderar du på hur du skulle ta dig ur sängen och dessutom klara dig genom en hel dag. Omöjligt tänker du säkert, eller hur? Tänk dig då att leva så varje dag, varje dag i resten av ditt liv! Visst skulle det vara lätt att ge upp?



För Mikael Andersson är det inte omöjligt. Han har levt utan armar och ben i hela sitt liv. Han gör det omöjliga möjligt! När han föddes för drygt 40 år sedan fick hans mamma och pappa höra från sjukvårdspersonalen att det var lika bra att de glömde bort honom, för han skulle inte få ett värdigt liv och inte kunna sitta upp på egen hand. Tänk så fel de hade.

Håret i är skitigt
Hela jag är skitig
Jag luktar illa
Lösning = duscha! (har ingen tid)

Diskberget växer
Det är kläder överallt
Det är leksaker överallt
Pusselpitar överallt
Pantflaskor över allt
Lösning = städa! (har ingen tid)

Magen värker
Energin finns inte
Lösning = ät! (har varken tid eller matlust)

Ögonen svider
Huvudet dunkar
Lösning = sov! (har inte tid)

Jag känner mig faktiskt väldigt väldigt misslyckad. Känns som jag har förstört mitt liv, och Frejas framtid. Det var ju inte meningen att det skulle bli så här. Det var ju meningen att vi skulle bli gamla tillsammans, men det kanske inte var meningen egentligen?

Du säger att du fortfarande älskar mig, men jag vet inte vad jag ska tro. Du tar kontakt med tjejer som du har pratat med under vårat förhålland som jag inte har tyckt om att du pratar med. Är det för att du känner dig fri eller för att du försöker glömma mig? För jag tror inte att du fortfarande älskar mig?

Utåt är jag stark.
Precis som jag alltid har varit.
I min ensamhet gråter jag.
För att jag är ensam.
Skärp dig för fan, du är så patetisk!
Sen gråter jag lite till, för att jag är patetisk.
Folk ser inte hur jag egentligen mår.
På insidan.
Patetiskt, ingen bryr sig. det är inte synd om dig!
Sen gråter jag lite till.
Hur mycket tårar finns det?

I bland undrar jag hur mitt liv skulle se ut om jag inte hade träffat Rasmus.

Hade jag haft någon annan partner?
Hade jag fortfarande bott hemma?
Hade jag bott kvar i Katrineholm?
Hade jag haft jobb?
Hade jag haft barn?
Hade jag varit lycklig?

Frågorna jag just ställt är omöjliga att svara på. Jag kommer aldrig att få reda på det. Och i bland blir jag så fruktansvärt trött på att inte veta.

Jag har bestämt mig för att ta en bloggpaus under obestämd tid. Det kanske dyker upp ett och annat mobilinlägg, men förvänta er inte för mycket om man säger så.

Under bloggpausen ska jag:

- Njuta av det (förhoppningsvis) fina vädret
- Fira min dotters 1-årsdag
- Få ordning på lägenheten
- Träna
- Träffa människor som betyder
- Grilla åtminstone 1 gång
- Ta hand om mig själv och min familj
- Njuta av Freja så mycket det bara går
- Tillbringa mycket tid tillsammans med Freja (bada, gunga, leka osv.)

Hej då säger jag, så ses vi när jag får lust igen!

Jag vet inte vad jag ska skriva. Vet bara att jag är fruktansvärt besviken. Är hon inte ens värd under 200kr? Fy fan!

För ett tag sedan hittade jag denna lapp i en av Katrinrholms kyrkor. Jag tyckte att det var lite konstigt. Vad är det de bjuder på? Eller rättare sagt, vad är det man ska betala för? Att man bjuder på något betyder väl att det inte ska kosta den personen någonting, eller har jag fel?

Av olika anledningar mår jag jag inte speciellt bra rent psykist, och fysiskt heller fel den delen.

Jag åter kommer när jag känner att jag inte vill gräva ner mig och försvinna längre, eller när det har löst sig. Och under tiden ska jag njuta järnet av min lilla dotter.

... du lärde mig inte att läsa.

Efter en liten incident med en dammsugsförsäljare inblandat köpte min kära mor en skylt med en text där det står att vi inte vill ha pårigningar av dörrförsäljare eller religösa samfund.

Alldeles för en liten stund sedan ringde det på dörren, och Rasmus gick och öppnade. Han kom in med en lapp med ordet "JESUS" på. Jag blev rent ut sagt skitförbannad, och frågade varför han tog emot den. Hade det varit jag som hade öppnat hade jag frågat henne om Gud hade glömt att lära henne läsa? Jag knögglade ihop lappen och slängde ut den i trappen igen, för att hon skulle reagera.

Det tog en liten stund, sen ringde hon på dörren igen. Jag gick och öppnade och det första hon säger är: "Ursäkta, men finns det någon vuxen hemma?" varpå jag svarar "Jag är vuxen!". Fy fan så irriterad jag blev. Jag hade god lust att svara något i stil med: "Nä, jag dödade just mina föräldrar så jag bor här ensam nu. Du och din kompis Gud kanske kan hjälpa mig?" Hon bad om ursäkt och sa att hon inte hade sett skylten.

Bullshit!

I går när jag var och blev fotograferad tillsammans med Freja, var bland det roligaste jag har varit med om någon gång. Det kändes rätt naturligt att stå framför kameran, men det var nog mestadels Frejas förtjänst att det gjorde det. Hade jag inte haft henne med mig kan jag tänka mig att det hade känts ganska stelt och onaturligt.

När jag sedan tittade på bilderna fick jag ju se den hemska sanningen. Dubbelhakan och den alldeles för stora magen var det man såg mest av, förutom Freja då. Det kändes egentligen inte så roligt att titta på bilderna, men det är så jag ser ut ju. Det är ju helt enkelt bara att acceptera. Tur att det finns någonting man kan göra åt saken.

Ändring ska det bli!

Det är två gånger om året som jag tycker att man ska ge presenter till personer i sin närhet. Det är när personen fyller år och på självaste julafton. Jag tycker också att familjen är viktigast. Därför förväntar jag mig att jag ska få julklappar av resten av min familj. Jag har aldrig "tvingat" min lillebror att köpa presenter till mig, då han inte har någon ekonomi om man säger så.

Sen har jag ju en till bror. En bror som prioriterar vänner och deras barn före sin egen syster. Tråkigt tycker jag, men alla tycker ju olika. Jag och Rasmus har inte fått någon julklapp än, trots att det snart har gått en månad sedan julafton. Men de kan köpa presenter till sina vänner och deras barn för flera hundra kronor, men vi får inte ens en tiolott. Det är endå lite!
Födelsedagspresent fick jag i alla fall igår. Presentkort på HM =)

Jag har blivit utmanad av Maria att fylla i detta formulär.

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Då gick jag i femte klass och gjorde mitt bästa i skolan. Samlade frimärken gjorde jag också ^^

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Då låg jag nog hemma i mamma och pappas soffa och vilade lite. Tjock som man var med lilla Freja i magen så kunde man inte vara annat än trött.

3) FEM SNACKS DU GILLAR
Hallonmumrikar, grillchips, saltlakrits, popcorn och salta skruvar.

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Just nu är det nog bara barnsånger och vaggvisor som jag kan hela texten på. Haha!

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR:
Jag skulle definitivt köpa en lägenhet eller ett hus. Unna mig saker jag skulle vilja ha förmodligen.

6) FEM DÅLIGA VANOR
Biter på naglarna, sover alldeles för mycket på dagarna, dricker alldeles för mycket cola, sitter för mycket framför datorn och tappar alltid bort saker.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Gosa och mysa tillsammans med dottern, pyssla, spela sällskapsspel, fotografera och skratta.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
Svår fråga tycker jag. Jag har svårt för färgen rosa.

9) FEM FAVORITLEKSAKER:
Favoritleksaker? Mobilen, datorn, Freja, katterna och kameran.

10) FEM PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UNDERSÖKNINGEN:
Emelie, Josefine, Sandra, Johanna och Isabella

Rasmus och jag var nere på Åhlens för någon vecka sen och tittade efter julklappar till Freja. Vi hittade då 2 stycken speldosor, en blå och en rosa. När Rasmus sen skulle berätta om dem för sin mamma sa han att "det finns 2 speldosor på Åhlans, en tjejspeldosa och en killspeldosa!" Jag reagerade genom att säga: "Vadå tjejspeldosa och killspeldosa?" och fick till svar: "Ja, men det var ju en rosa och en blå!"

Jag har funderat en del på det där.

Innan jag blev gravid och till och med under graviditeten har jag hatat färgen rosa. Ingen vet hur många gånger jag har sagt att "jag sätter aldrig på min dotter något rosa, om vi nu får en dotter!" Nu har Freja nästan bara rosa kläder, alldeles för mycket tycker jag nu. Mamma säger alltid att hon ser ut som en pojke när hon inte har rosa på sig.

Jag har väldigt svårt att köpa andra färger än rosa när jag köper kläder till Freja, men det ska bli ändring på det, och jag tänker börja med den bruna bodyn, och de turkosa byxorna. Så det så!

På fredag är det julmaskerad i kyrkan. Jag ville verkligen gå när jag fick reda på att det skulle vara. Men nu när jag har tänkt efter lite, så har jag funderat på om jag verkligen vill gå. Det var ingen som överhuvudtaget berättade för oss att det skulle vara, utan jag fick reda på det genom att läsa en kommentar på Facebook och sen frågade en av våra vänner i kyrkan. Vi fick reda på idag vilken tid det skulle börja, efter att vi flera gånger har hört av oss och frågat. Vi får inte all information, och jag har ingenting att klä ut mig till. Känner mig inte ens välkommen. Mottot: "Alla är välkomna till oss!" Vad hände med det? Är det bara bullshit alltihop? Tror jag ska stanna hemma och socva istället. God natt!

Jag vet att typ alla som tänker köpa julklappar till mig redan har köpt julklappar, men jag fyller jag faktiskt år snart också. Närmare bestämt den 21 januari, så jag tänkte passa på att skriva en önskelista på var jag vill ha, och håller tummarna att jag får något av det jag vill ha. Haha!

Ställde mig på vågen i morse och den stannade på 70,5kg. Har alltså gått ner 2 kg på 4 veckor utan att ha gjort något speciellt. Toppen!

Idag gick jag till och med upp innan Freja hade vaknat. Jag passade då på att äta lite frukost i lugn och ro. Dagens andra toppen! Nu har Freja vaknat, fått gröt, torr blöja och kläder. Snart ska jag ta på henne ytterkläderna och gå ut på dagens (första) promenad, drygt 6,5km.

Jag har spenderar kvällen med att:

- äta ingenting pga. hur jag mår.
- leta efter mina nycklar och internetdosa till banken. Jag lämnar inte lägenheten förrän dom är hittade.
- sorterat lite papper och satt in lite i en pärm.
- bestämt mig för att skippa allt vad datorer och internet heter ett tag!


Babai!

För Frejas skulle om inte annat. Hon får inte sätta sig på mig nu!